Australiens sjukvårdssystem - framgångsrikt men fragmentiserat

New England Journal of Medicine (NEJM) fortsätter sin genomgång av olika länders sjukvårdssystem, den här gången med Australien i blickpunkten. I den positiva vågskålen läggs konstaterandet att landets sjukvård på ett framgångsrikt sätt erbjuder goda medicinska resultat i kombination med en hygglig kostnadskontroll. Befolkningen har en lång medellivslängd och en god hälsa i jämförelse med andra länder.

Samtidigt beskrivs systemet som oklart och fragmentiserat. Det rör sig om en tämligen komplicerad mix av nationell respektive delstatlig ansvarsfördelning och dessutom med ett visst inslag av privata sjukvårdsförsäkringar som subventioneras av offentliga medel. En rapport beskrev tecknade nyligen bilden av ”en komplex uppdelning mellan olika roller med följden att ingen enskild offentlig myndighet har tillräckliga befogenheter för att säkerställa ett sammanhållet system”.

Intressant att notera är att allmänmedicinarna (GP) har en tydlig roll som ”grindvakter”; tillgång till annan specialistvård är förenat med remisstvång. Samtidigt konstateras att ”denna modell borde ge primärvården en stark roll när det gäller att koordinera vården men så är inte fallet. GP:s är i allmänhet privatpraktiker och prestationsersätts (”fee-for service”) vilket medför incitament att maximera antalet besök snarare än satsa på kontinuitet och integration”

Min slutsats blir att hälso- och sjukvårdens i Australien tycks fungera relativt bra men borde kunna åstadkomma ännu bättre resultat med de resurser man förfoga över. Möjligen ett något trivialt påstående eftersom detsamma nog kan säga om det flesta länder – inklusive Sverige.