Myter och fakta om fördelning av arbetsuppgifter inom vården

Dagens Medicin har intervjuat Göran Stiernstedt, vars utredning om effektivare resursutnyttjande inom vården blir klar i slutet av året.  I artikeln konstaterar Stiernstedt att ”det finns få formella hinder mot att ändra arbetsfördelningen inom sjukvården.” På frågan om varför inte denna möjlighet utnyttjas i större utsträckning blir svaret ”det är säkert en fråga om makt, revirtänkande och tradition”.

Passande nog har Socialstyrelsen i dagarna redovisas en omarbetad version av den tio år gamla handboken ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården”. Uppdatering beror inte på att reglerna förändrats utan är en följd av att en del av de lagar som den tidigare handboken byggde på inte längre gäller.

Myndigheten får allt fler frågor om det som ibland kallas jobbglidning, taskshifting eller kompetensväxling . För egen del föredrar jag uttrycket uppdragsväxling men innebörden är förvisso densamma.

Som bekant har det blivit vanligare att sjuksköterskor tar över arbetsuppgifter som traditionellt utförts av läkare. En intressant iakttagelse är att det numera också blivit vanligare att svårigheten att rekrytera sjuksköterskor medfört samma utveckling vad gäller undersköterskor. Här kan man nog säga att det i många fall handlar om att återföra sådana arbetsuppgifter som tidigare utfördes av just undersköterskor.

Sammanfattningsvis gäller, liksom tidigare, följande grundläggande förutsättningar.

·      Verksamhetschefen ansvarar för att personalen har nödvändig kompetens för sina arbetsuppgifter

·      All hälso- och sjukvårdspersonal bär själv ansvaret för hur han/hon utför sina arbetsuppgifter. Detta gäller även för icke-legitimerad personal, till exempel undersköterskor

·      Delegering av arbetsuppgift får göras till annan om det är förenligt med kravet på god och säker vård. Den som delegerar en uppgift till någon annan svarar själv för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften

·      Många medicinska arbetsuppgifter kan fördelas till icke legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal utan att det krävs en delegering

·      Det är möjligt att delegera en arbetsuppgift till någon som saknar formell kompetens men förvärvat reell kompetens för uppgiften. Arbetsuppgift som enligt författning, instruktion eller liknande är förebehållen viss yrkesgrupp får inte delegeras om det inte finns bestämmelse som tillåter delegering. Sådan delegering avser vanligtvis läkemedelshantering i öppen vård

·      Endast sjuksköterskor får delegera att iordningsställa och administrera läkemedel. En läkare kan således inte delegera denna uppgift till en undersköterska

·      Landstinget kan aldrig föreskriva att viss eller vissa medicinska arbetsuppgifter ska delegeras. Däremot kan arbetsgivaren till exempel bestämma att en viss yrkesgrupp inte får utföra en viss arbetsuppgift även om det inte finns någon lag eller regel som förbjuder det

Jag delar Göran Stiernstedt bedömning att de största hindren mot en annan fördelning av arbetsuppgifterna i första hand inte återfinns i gällande lagstiftning och regelverk.