Riksrevisionen
har gjort en granskning av den rehabiliteringsgaranti som sedan 2008 tecknas
årligen mellan regeringen och SKL. Att gransknigen inte direkt utfallit
positivt framgår av rapportens titel ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner”!
Målgruppen för
de stimulansmedel som staten står för är personer med lätt till medelsvår
psykisk ohälsa. Tanken är att erbjuda dessa specifika behandlingsmetoder som
främjar återgång i arbete och förebygger sjukskrivning. Ingen av de utvärderingar
som har gjorts har dock påvisat att återgången till arbetslivet med säkerhet
ökat. Bakom misslyckandet döljer sig enligt Riksrevisionen fler olika faktorer.
·
Överenskommelserna
har inte utformats med stöd av den kunskap som finns om rehabiliteringsgarantin
och dess effekter
·
I
många fall får inte patienten någon kvalificerad bedömning av legitimerad
personal (psykolog eller psykoterapeut)
·
Väntetiderna
för att komma igång med behandling är ofta alltför lång
·
Det
finns inget krav på att följa upp patienterna och resultatet. ”Det innebär att
behandlarna själva inte vet om de patienter som får behandling inom ramen för
rehabiliteringsgarantin för effektivare hjälp” än patienter som erbjuds andra
metoder eller färre behandling än som specificeras i garantin
·
Landstingen
har hanterat stimulansbidragen olika och inte alltid använd pengarna till den
aktuella målgruppen. I vissa fall har medlen stannat centralt inom landstingen
Revisionen
rekommenderar bland annat att ”regeringen bör överväga om rehabiliteringsgarantin
ska ges en annan utformning eller avvecklas”.
Hur det blir med
den saken återstår att se. Det är inte ovanligt att utvärderingar av det här
slaget talar för döva öron, eftersom det nästan undantagslöst finns intressen
som vill slå vakt om tillgång till pengar som hanteras vid sidan om de vanliga
finansiella kanalerna. Argumentet brukar då vara att pengarna visst gör nytta
och att utvärderarna fått det mesta om bakfoten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar