"Effektiv vård" (SOU 2016:2) - förslagen sammanfattade

I dagens blogg ger jag en sammanfattning av förslagen i Göran Stiernstedts utredning (”Effektiv vård”).  Betänkandet utgår från tre centrala utmaningar som behöver bemästras för att förbättra vårdens effektivitet.

1.     Vården för kroniskt sjuka och andra patienter med omfattande behov, som kräver insatser från många aktörer måste samordnas bättre

2.     Ändamålsenliga stödsystem måste ”utgå från de professionellas behov”, förenkla arbetet och minska ”spilltiden” för administration.

3.     Arbetssätt och arbetsorganisation måste utvecklas så att ”rätt kompetens gör rätt uppgifter.” Samtidigt måste patienten ”ses som en del i teamet och ska stödjas att utföra sin egen vård.” Digitala/tekniska lösningar ses som en viktig förutsättning för att detta ska kunna realiseras.

Verktygslådan för att möta framtiden ser enligt betänkandet ut så här.

Starkare styrning av hälso- och sjukvårdens struktur

• En ”mer koordinerad styrning” säkerställs genom införandet ”av en nationell konsultationsordning” i form av fasta möten ”på politisk toppnivå mellan regeringen och landsting/regioner”.
• Landsting/regioner ska vara skyldiga att ”gemensamt planera och utföra en uppgift när det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl." Åtagandet bör vara frivilligt men om det inte ger effekt inom två år bör regeringen ta till starkare styrmedel, till exempel lagstiftning.
• Ett nationellt utformat uppdrag för primärvården bör regleras i lag.

Lagen ska dels innehålla ett tydligt akutuppdrag för primärvården året runt, dygnet runt, dels omfatta ett remisskrav för akut vård vid sjukhus. 

”Remisskravet innebär inte någon särskild formalia”, utan handlar om att patienten ska ha bedömts ”av primärvård, telefonrådgivning, 112 eller annan sjukvårdsaktör”.

• Primärvården delas upp i två delar, allmän respektive riktad .

Den allmänna delen motsvarar nuvarande innehåll medan den riktade ”fullgör primärvårdsuppdraget för äldre med omfattande behov.”

Den riktade primärvården och kommunernas hälso- och sjukvård/socialtjänst ska utföras gemensamt för äldre med omfattande behov. Kommunerna och landstingen åläggs ett lagreglerat ansvar för samverkan i detta avseende.

• Vårdvalet ändras inte för den allmänna primärvården. Även inom den riktade delen ska den enskilda kunna välja utförare (”tar hand om hela mig”) men bara om båda huvudmännen är överens om det.
• Kommun och landsting ska få rätt att avtal om att kommunen övertar ansvaret för läkarinsatser i samband med kommunal hälso- och sjukvård

 Minskad detaljstyrning

• Vårdgarantin inom primärvården görs ”professionsneutral” genom att garantin att få läkarbesök inom 7 dagar ersätts med rätt till medicinsk bedömning inom 3 dagar men utan begräsning till viss yrkesgrupp.
• Staten förslås ge en mer aktiv vägledning till vården om ”vem som får göra vad”.

Motivet för förslaget är att man idag ”alltför ofta utgår från traditioner och missuppfattningar om vilken yrkeskategori som får göra vad.”

• Utredningen rekommenderar landstingen att ”öka långsiktigheten i styrningen och att minska detaljstyrningen exempelvis genom att förenkla ersättningssystem och stimulera till omfördelning mellan olika yrkesgrupper.”

Landstingen bör i ökad utsträckning använda kontinuitet, och särskilt teamkontinuitet, som utgångspunkt i styrningen av vården.

Verksamhetsstöd

• Staten behöver ta ett övergripande ansvar för informationshanteringen sett som en infrastruktur för vården. Ett särskilt center för informationsstruktur och informatik inrättas.

 Administrativ börda

• Staten och huvudmännen måste på alla nivåer ”verka för att belysa och begränsa de administrativa konsekvenserna i samband med beslut eller andra åtgärder.”
• Myndigheter som begär intyg av hälso- och sjukvården ska samordna och begränsa kraven på intyg.

Kompetensförsörjning

• En samverkansorganisation (”stående kommitté”) bildas för nationell samverkan om kompetensförsörjningen inom vården
• Utformningen av såväl grund- som vidareutbildningen av sjuksköterskor ses över. Det handlar framför allt om avvägningen mellan praktisk tjänstgöring och teoretisk utbildning sam anställningsförhållanden under utbildningen.
• Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda om tjänstgöringen inom primärvården ska ingå i målbeskrivningen för ST-läkare i specialiteter ”som regelmässigt behöver samverka med primärvården.”
• Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att fastställa nationella kompetenskrav för undersköterskor och vårdadministratörer.

Min kommentar

Utredaren framhåller att sjukvårdens utmaningar inte ”går att lösa med alexanderhugg […] det krävs ”små åtgärder men sammantaget leder åt rätt håll”. 

Ser man till den samlade bilden av förslagen får jag för min del mer associationer i huggets riktning. I en kommande blogg avslutar jag min granskning av rapporten. Då redovisas jag mina egna kommentarer och slutsatser och ger också min bedömning av i vilken utsträckning tankarna kommer att omsättas i konkret och politisk verklighet!