Hur länge är för länge på akuten?

Svaret på frågan kan vara värt en miljon kronor – åtminstone för Stockholms läns landsting. Så stort är nämligen det vite som IVO nyligen fastställt (2016-01-18) med hänsyn brister i patientsäkerheten vid akutmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset (KS) i Huddinge.

För att inte behöva punga upp med sagda belopp ska landstinget ”säkerställa att patienter med inläggningsbeslut som ligger kvar på akutmottagningen KS Huddinge överförs vill vårdavdelning inom den tid som framgår av det kvalitetsmått som vårdgivaren har fastställt inom vårdgivarens systematiska patientsäkerhetsarbete.”

Beslutet är grundat på tre inspektioner av verksamheten under hösten 2015. De åtgärder som sjukhuset vidtagit bedöms av IVO som otillräckliga. Myndighetens bedömning är därför att det finns en risk för ”vårdskador i form av dödsfall, kroppsligt lidande och psykiskt lidande”.

Värt att notera att IVO inte gjort en egen bedömning av hur lång väntetid som efter beslut om inläggning är acceptabel. Istället hänvisar man till sjukhusets egen bedömning ”att en vistelsetid mindre än åtta timmar på akutmottagningen på KS Huddinge är ett viktigt kvalitetsmått i verksamheten som följs upp regelbundet.”

En konsekvens av beslutet torde vara att landsting/regioner i framtiden blir mer försiktiga och – kanske framför allt - mer noggranna när man fastställer kvalitetsmått kopplade till patientsäkerheten. Alltför ambitiösa – läs orealistiska – mål kan ju uppenbarligen bli en black om foten när IVO knackar på dörren.

Vitesföreläggandet är ett tydligt tecken på att den relativt nybildade myndigheten med ganska exakt två år på nacken nu börjar tuffa till sig rätt ordentligt. Räkna således med fler tunga viten framöver!

Det ska bli intressant att se om landstinget väljer att hänskjuta frågan till förvaltningsrätten. I sakfrågan råder knappast några delade meningar mellan IVO och landstinget om att förhållandena på akutmottagningen inte är tillfredsställande. Däremot skulle landstinget kunna göra gällande att föreläggandet inte lever upp till lagens krav på att beslutet ska innehålla uppgifter om vilka åtgärder som är nödvändiga för att ”de påtalade missförhållandena ska kunna avhjälpas”. Rent formellt/juridiskt skulle det vara intressant att få prövat om det är tillräckligt att hänvisa till landstingets eget kvalitetsmått eller om det åligger IVO att göra en egen självständig bedömning av hur långa väntetider som kan anses acceptabla.

Däremot är det förmodligen meningslöst för landstinget att ifrågasätta vitesbeloppet storlek med hänsyn till att bristerna bedöms som så allvarliga. Åtminstone talar erfarenheten från arbetsmiljöområdet för att förvaltningsrätterna ytterst sällan ifrågasätter storleken på vitesbeloppen.