….
finns i Västernorrland, där frågan om sjukhusstrukturen fortsätter att skörda
offer. Förslag om mer omfattande förändringar i Sollefteå – avveckling av BB
och nedlagd akutkirurgi – medförde att såväl landstingsdirektören som
landstingsstyrelsens ordförande (S) tvingades bort från sina poster i höstas.
I
en minst samt dramatisk utveckling har nu ett oenigt (S) beslutat sig för att
sparka ut (V) från den styrande koalitionen som nu reducerats till två partier,
(S) och (MP). Det var dock ingen enig distriktsstyrelse som fattade beslutet,
röstsiffrorna var 7 mot 5. Uppenbarligen bygger ställningstagandet på en längre
tids missnöje med vänstern som enligt ledande socialdemokrater inte är beredda
att vidta åtgärder för att hantera den ekonomiska situationen – förutom att
höja skatten. Nu hotas i och för sig inte majoritetsförhållandena, de två
kvarvarande samverkanspartierna förfogar över 41 av de 77 platserna i
fullmäktige.
I
april ska för övrigt två sinsemellan helt motstridiga motioner behandlas på
partiets distriktskongress, motioner som på ett nästan övertydligt sätt speglar
de geografiska motsättningar som finns inom länet. (S)-motionärer i Medelpad
vill avveckla Sollefteå som akutsjukhus medan partikamraterna från Ångermanland
vill stärka sjukhuset.
Inom
vänsterpartiet är sprickan om möjligt djupare. Två fullmäktigeledamöter – båda
från Medelpad – har nu i protest hoppat av arbetet i partiets landstingsgrupp
och hotar med att bli politiska vildar – även här är det geografin som spökar.
Den centrala partiledningen ska nu försöka bilägga motsättningarna och till det
finns bara en kommentar – lycka till.
För
egen del har jag haft den tvivelaktiga förmånen att på nära håll studera hur
motsättningar mellan olika orter (Hagfors-Torsby, Kiruna-Gällivare,
Luleå-Boden) kan få förödande och förlamande konsekvenser som i det längsta
blockerar nödvändiga förändringar och undantagslöst – som i fallet
Västernorrland – medför att politiker och ibland också ledande tjänstemän
offras.
Med
risk för att verka cynisk kan man nog förmoda att arbetsfördelningen mellan
sjukhusen i Västernorrland kan få sin definitiva lösningen först vid en större
regionbildning, det vill säga att det blir förtroendevalda från andra län som
sliter tvisten. En sådan lösning ligger dock minst 4-6 år framåt i tiden med
risk för fortsatta, uppslitande diskussioner i frågan fram till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar