onsdag 24 februari 2016

Sjukvårdspolitikens vilda västern...


…. finns i Västernorrland, där frågan om sjukhusstrukturen fortsätter att skörda offer. Förslag om mer omfattande förändringar i Sollefteå – avveckling av BB och nedlagd akutkirurgi – medförde att såväl landstingsdirektören som landstingsstyrelsens ordförande (S) tvingades bort från sina poster i höstas.

I en minst samt dramatisk utveckling har nu ett oenigt (S) beslutat sig för att sparka ut (V) från den styrande koalitionen som nu reducerats till två partier, (S) och (MP). Det var dock ingen enig distriktsstyrelse som fattade beslutet, röstsiffrorna var 7 mot 5. Uppenbarligen bygger ställningstagandet på en längre tids missnöje med vänstern som enligt ledande socialdemokrater inte är beredda att vidta åtgärder för att hantera den ekonomiska situationen – förutom att höja skatten. Nu hotas i och för sig inte majoritetsförhållandena, de två kvarvarande samverkanspartierna förfogar över 41 av de 77 platserna i fullmäktige.

I april ska för övrigt två sinsemellan helt motstridiga motioner behandlas på partiets distriktskongress, motioner som på ett nästan övertydligt sätt speglar de geografiska motsättningar som finns inom länet. (S)-motionärer i Medelpad vill avveckla Sollefteå som akutsjukhus medan partikamraterna från Ångermanland vill stärka sjukhuset.

Inom vänsterpartiet är sprickan om möjligt djupare. Två fullmäktigeledamöter – båda från Medelpad – har nu i protest hoppat av arbetet i partiets landstingsgrupp och hotar med att bli politiska vildar – även här är det geografin som spökar. Den centrala partiledningen ska nu försöka bilägga motsättningarna och till det finns bara en kommentar – lycka till.

För egen del har jag haft den tvivelaktiga förmånen att på nära håll studera hur motsättningar mellan olika orter (Hagfors-Torsby, Kiruna-Gällivare, Luleå-Boden) kan få förödande och förlamande konsekvenser som i det längsta blockerar nödvändiga förändringar och undantagslöst – som i fallet Västernorrland – medför att politiker och ibland också ledande tjänstemän offras.

Med risk för att verka cynisk kan man nog förmoda att arbetsfördelningen mellan sjukhusen i Västernorrland kan få sin definitiva lösningen först vid en större regionbildning, det vill säga att det blir förtroendevalda från andra län som sliter tvisten. En sådan lösning ligger dock minst 4-6 år framåt i tiden med risk för fortsatta, uppslitande diskussioner i frågan fram till dess.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar