Mina
senaste två bloggar har innehållit ett par exempel på krisdrabbade
vårdcentraler. Primärvården tycks enligt vissa bedömare vara på väg att mer
eller mindre haverera på många håll. Och lika illa tycks det vara med
sjukhusvården där överbeläggningar och utarbetad personal flyr sina
arbetsplatser i allt snabbare takt. Bara de senaste dagarna har det
rapporterats om att hälften av IVA-sköterskorna i Kristianstad sagt upp sig och
i Eskilstuna slår kirurgerna larm om att sjuksköterskeflykten hotar patientsäkerheten.
Och så vidare, och så vidare – det här är bara ett litet axplock ur
mediaflödet. Ett säkert vårtecken så här års är dessutom de allt tätare
varningarna om hur förfärlig (också den här) sommaren kommer att bli.
Dystert
och eländigt med andra ord. Mot detta kan ställas Dagens Medicin som i veckans
nummer (15/2016) beskriver de 41 bidrag som nominerats till tidningens tävling
Guldskalpellen, som delat ut till ”årets förnyare inom sjukvården”. Onekligen
infinner sig frågan hur det är möjligt att en verksamhet som är så mycket under
isen samtidigt kan innehålla så mycket vilja till förbättring?
Svaret
är naturligtvis att det inte finns en enda sann bild av hur det står till med
den svenska sjukvården. I mångt och mycket handlar det om vilket perspektiv man
anlägger och i relation till vad. Vid en internationell jämförelse ser det
trots allt ganska bra ut, vilket jag redovisade i en blogg den 18/6 2016 (”Hur står sig svensk sjukvård vid en
jämförelse med andra länder”). Därmed inte sagt att det skulle saknas
problem och svåra utmaningar inför framtiden.
För
övrigt förefaller sjukvårdens kris vara ett ständigt återkommande tema vilket
en sökning på webben illustrerar med all önskvärd tydlighet. Två exempel
”Sjukvården hotar bli nästa krishärd i svensk välfärd” respektive ”Sjukvård i kris – omedelbara åtgärder behövs” Förstnämnda inlägg återfinns i DN Debatt
2014, det senare publicerades i Läkartidningen 1999, det
vill säga för drygt 16 år sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar