I
en tidigare blogg (11/2 2016) refererade jag till en studie som visade att
finska sjukhus hade en påtagligt högre genomsnittlig produktivitet jämfört med
danska, norska och svenska dito. Allra sämst produktivitet hade de svenska
sjukhusen. Studien visade även att det fanns ett positivt samband mellan
kvalitet och produktivitet. Jag avslutade bloggen med rådet att det kunde vara
dags för svensk sjukvård att lära av Finland.
Samma
slutsatser redovisas nu i en rapport från Svenskt Näringsliv (SN;
”Produktivitetsskillnader mellan akutsjukhus i Norden”). Något annat var inte
heller att vänta eftersom den studie jag tidigare kommenterade utgör en del av
underlaget för SN-rapporten. Professor Clas Rehnberg, som skrivit rapporten åt
SN, är dessutom en av medförfattarna till den studie jag nämnde i min blogg.
För
vilken gång i ordningen (?) konstateras att i ett internationellt
perspektiv utmärks det svenska vårdsystemet av sjukhusdominans och en svag
primärvård. ”Vi har en
tydligt lägre produktivitet än i våra nordiska grannländer samtidigt som det
föreligger stora variationer inom den svenska sjukhussektorn. Svensk hälso- och
sjukvård har även en lång tradition av att vara uppbyggd kring sjukhus med
akutmottagningar kombinerat med en relativt svag primärvård. Den somatiska
specialistvården är uppbyggd runt akutsjukhusen för såväl sluten som
öppenvård.”
Vidare konstateras att ”det pågår en utveckling där
närsjukvården och primärvård ska ta ett större ansvar för både vårdprocesserna
och det akuta omhändertagandet. För det krävs dels att beredskapen inom
vårdformer utanför akutsjukhusen har en hög beredskap för att effektivt och
smidigt ta hand om patienter som är färdigbehandlade vid akutsjukhusen, dels
att vårdinrättningar utanför akutsjukhusen har en beredskap för akut och planerat
omhändertagande av patienter som överhuvudtaget inte ska läggas in på akutsjukhusen."
Detta "förutsätter förändringar av resursfördelning och organisation av såväl akutsjukhusen som vårdinrättningar utanför akutsjukhusen samt att samverkan i nätverken fungerar effektivt.”
Detta "förutsätter förändringar av resursfördelning och organisation av såväl akutsjukhusen som vårdinrättningar utanför akutsjukhusen samt att samverkan i nätverken fungerar effektivt.”
En jämförelse av fördelningen mellan allmänläkare och övriga
specialister inom OECD visar att av 24 länder har Sverige (0,6 per
1.000 invånare) tillsammans med Schweiz, Irland och Nederländerna (samtliga
0,5) den sämsta tillgången på allmänläkare. I toppen återfinns Belgien (2,0)
Portugal (1,8) och Frankrike (1,6).
Omvänt ligger Sverige på tredje plats vad gäller tillgången
på övriga specialiteter (2,6) efter Tjeckien (2,9) och Schweiz (2,8).
Som alltid vid internationella jämförelser finns det en
tydlig tidsmässig eftersläpning, statistiken är från år 2007 men några större
förändringar i relationen mellan allmänmedicinare och övriga specialister har
knappast kommit till stånd – i vart fall inte för Sveriges vidkommande.
Överdimensionerad och ineffektiv sjukhusvård och
underdimensionerad primärvård – visst har vi hört det förut! En svala gör ingen
sommar och det är väl knappast troligt att den här rapporten – trots en
hel del medial uppmärksamhet – förmår bidra till en omfördelning av resurser
mellan primärvård och sjukhusvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar