Hyrläkare - bemanningsbranschens "vilda västern"

P4 Kronoberg rapporterar att Region Kronoberg tar in hyrläkare från bemanningsföretag utan ramavtal. Orsaken är att de företag man har avtal med inte klarar av att leverera läkare i tillräcklig omfattning. Företag utan avtal svarar för en femtedel av kostnaden för hyrläkare, vilket gör att regionen med bred marginal passerat gränsvärdet för tillåten direktupphandling.

Upphandlingschef Gert-Olof Karlsson försvarar agerandet med hänvisning till ”synnerlig brådska", något som Konkurrensverkets jurist Elin Rosén enligt inslaget ställer sig tveksam till. ”Problemet är att synnerlig brådska inte kan användas om det beror på dålig planering” säger hon. Konkurrensverket ska nu ta ställning om man ska inleda en granskning av regionens agerande.

Att hyrläkare direktupphandlas på det här sättet är dock ingen nyhet och inget unikt för Region Kronoberg. Så här skriver således Konkurrensverket i rapporten ”Hyrläkare i primärvården” (2015). ”En iakttagelse är att ramavtalsleverantörer inte alltid kan erbjuda hyrläkare när det uppstår behov, och att landstingen därför blir tvungna att göra direktupphandlingar för att täcka behoven.”

Marknaden för hyrläkare kan med visst fog beskrivas som bemanningsbranschens ”vilda västern”.  Av rapporten framgår att leverantörerna inte förfogar över egen personal utan förmedlar hyrläkare som är egenföretagare och alltså underleverantörer till bemanningsföretagen. ”Det är inte ovanligt att samma hyrläkare erbjuds av flera olika bemanningsföretag vid samma avrop.” Till detta kan läggas att det inte heller är ovanligt att samme hyrläkare själv tar direktkontakt med verksamhetschefen för att erbjuda sina egna tjänster utan att gå via bemanningsföretaget.

En annan intressant faktor är förhållandet att flertalet avtal innehåller en vitesklausul som ger landstinget rätt att ekonomiskt straffa leverantörer som inte kan tillhandahålla utlovade resurser. Det är dock ovanligt att köparna utnyttjar vitesmöjligheten för bristande leveransförmåga. Verket påpekar att inte bara olämpligt utan också olagligt enligt LOU att ställa krav på viten som sedan inte döms ut.

Någon snabbavveckling av systemet med hyrläkare tror jag inte på, eftersom konsekvenserna skulle bli alltför besvärande för landsting och regioner. Erfarenheterna från primärvården i Jämtland talar sitt tydliga språk i det avseendet. Förhoppningsvis har dock Konkurrensverkets rapport stimulerat köparna att se över såväl rutiner som avtalens utformning. Mitt intryck är i vart fall att det på många håll sker en centralisering av hanteringen för att säkerställa en bättre kontroll över den vildvuxna floran av direktupphandlingar. I praktiken innebär det att det blivit mindre vanligt att verksamhetscheferna själva beställer ”över disk”.

Vidare måste huvudmännen antingen börja utnyttja vitesmöjligheten eller ta bort den klausulen. Sistnämnda det mest troliga eftersom inget företag vågar garantera leverans och man därför skulle behöva ta ekonomisk höjd för att våga gå med på vitesklausuler. Följden skulle bli högre priser vilket skulle öka underleverantörernas lönsamhet och därmed inte ha någon begränsande effekt – snarare tvärtom!