Sommaren
börjar gå mot höst – åtminstone här i Norrbotten. Efter ett längre uppehåll
från bloggandet är det dags för förnyad och återkommande omvärldsspaning.
Det
känns naturligt att börja med en mjukstart genom att kika i backspegeln och summera
hur vården klarat sig under den ljuva blomstertiden. Som vanligt går åsikterna
isär om hur verkligheten gestaltat sig.
Chefer
och verksamhetsföreträdare konstaterar i allmänhet att sommaren varit
besvärlig på grund av bemanningsproblem men att det – tack vara personalens
stordåd och uppoffringar (övertid och extra arbetspass) – trots allt gått rätt
hyggligt. Patientsäkerheten sägs ha klarats på ett acceptabelt sätt.
Enskilda
vårdanställda liksom fackliga organisationer – inte minst Vårdförbundet – ger
en betydlig mörkare bild och hävdar att såväl patienter som medarbetare farit
illa på många håll. ”Den värsta sommaren någonsin” är ett inte ovanligt epitet.
Det
är svårt att frigöra sig från känslan att samma bedömningar gjordes förra
sommaren, liksom sommaren före den, liksom sommaren före den osv, osv. Lite som
en av replikerna i den återkommande tv-nyårskortfilmen Grevinnan och betjänten – ”same
procedure as last year”.
Några
objektiva metoder för att döma av i frågan finns inte, även om det ska bli intressant
att ta del av huvudmännens utvärderingar i sinom tid. Kanske får vi då viss
vägledning om utfallet i förhållande till tidigare år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar