Vårduppror - igen!

Ännu ett vårduppror har sett dagens ljus.  Den 4 september anordnas demonstrationer på ett 20-tal orter under temat ”Slut på rean. En annan vård är möjlig”. I ett upprop i SvD skriver ett 80-tal vårdanställda från kommuner och landsting att ”Läget i sjukvården är helt orimligt”. Undertecknarnas krav:

• ”Mer resurser till vården för att stoppa alla nedskärningar för att få en godtagbar arbetsbelastning"
• ”Ett närvarande ledarskap som tar sitt arbetsgivaransvar och ger oss en arbetsmiljö där vi inte längre går sönder”
• ”Bli behandlade som medarbetare och inte som en rad på ett schema”

 En googling på ”vårduppror” ger ett antal träffar på liknande aktiviteter och protester under det senaste decenniet, oftast med fokus på arbetsmiljö och löner. Med ett par undantag (Vrinnevilistan i Norrköping och Lapplandsupproret i Dorotea och Åsele) är det dock svårt att avläsa att aktiviteterna medfört tydliga och långsiktigt förändringar.

En slutsats man nog kan dra är att ju mer tydliga, preciserade och avgränsade kraven är desto större är chansen till framgång, vilket Vrinnevilistan och protesterna i Dorotea/Åsele är exempel på. Självklart är det svårt att sia om framgångspotentialen för ”Slut på rean” men en indikation kan möjligen vara att kraven är minst sagt allmänt hållna och i grunden utgår från allmänna resursförstärkningar som en patentlösning.

För den som vill ta del av en mer problematiserande hållning rekommenderas SvD-artikeln ”Sjukvården rekorddyr i Stockholm – men inte bäst”. För att citera Göran Stiernstedt; ”det mest intressanta är vad man för ut för resultat och inte hur mycket man satsar”.