Het debatt om vinster i välfärden

I våras fick Joachim Landström, doktor i företagsekonomi vid Uppsala universitet, i uppdrag av Ilmar Reepalus Välfärdsutredning att granska fyra olika modeller för att begränsa vinstuttaget för privata välfärdsbolag. Hans rapport ”En empirisk analys av vinstreglering av välfärdsföretag genom rörelseresultatbegränsning” har onekligen gjort att debattens vågor går höga.

Själva rapporten är i hög grad teknisk till sin karaktär och svår att hänga med i för den företagsekonomiskt mindre bevandrade. En något mer lättsmält sammanfattning av utredningen har publicerats i Dagens Samhälle under rubriken ”Välfärdsbolag kan tvingas gå i konkurs”. Ekonomijournalisten Per Lindvall hävdar dock i samma tidning att ”Avkastningstaket blir mumma för de stora välfärdsföretagen”.

Tonläget i debatten är uppskruvat och lär fortsätta att vara så till i november då Reepalu ska presentera sina slutsatser. I en blogg tidigare i år (18/3) hävdade jag att mycket talar för ”att det i slutändan blir en bred politisk överenskommelse, allra helst som alltför långtgående restriktioner i detta avseende kan ha svårt att samla en majoritet i nuvarande riksdag”.

Ärligt talat börjar jag känna tveksamhet till sannolikheten i denna förutsägelse. I och för sig finns det inom såväl de borgerliga partierna som (S) och (MP) de som gärna vill hitta en pragmatisk kompromiss som båda sidor skulle kunna leva med, även om detta med en till säkerhet gränsande sannolikhet aldrig skulle accepteras av (V). Samtidigt tyder alltmer på att ”hökarna” inom båda blocken gärna ser en konfrontation som grund för valrörelsen under 2018. Jag känner mig som åsnan mellan hötapparna men lutar just nu åt att det blir en valfråga.