Rubrikens
bedömning återfinns i Läkartidningen i en artikel av Michael Lövtrup. Till de
optimistiska hör Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren samtidigt som Gösta
Eliasson, styrelseledamot i SFAM (Svensk förening för allmänmedicin) talar om
ett ”guldläge”. Inte minst är det slutsatserna i Göran Stiernstedts utredning
”Effektiv vård” (SOU 2016:2) som ligger till grund för bedömningen. Till detta
läggs förhållandet att de centrala läkarorganisationerna – och inte bara SFAM
och Distriktsläkarföreningen (DLF) – numera står bekom kravet på en kraftfull
satsning på primärvården.
Hälso-
och sjukvårdsminister Gabriel Wikström bekräftar i ett mejl till Läkartidningen
att ”han tror att det behövs någon sorts reform av primärvården för att klara
framtidens utmaningar”. Några mer konkreta besked om hur detta skulle kunna
konkretiseras lämnas dock inte av Wikström.
Så
långt gott och väl. Men den springande punkten enligt min mening fångas tydligt
i ett citat av Stiernstedt i Lövtrups artikel. ”Om vi ska klara välfärdens
finansiering i framtiden förutsätter det en effektiv verksamhet och då är en
satsning och en resursöverföring [min
kursivering] till primärvården helt central”.
Sanningens
ögonblick torde inträffa när en sådan resursöverföring realiseras – och
verksamhet, personal och budget omfördelas från sjukhusen till primärvården.
Att det måste ske successivt och över en längre tidsperiod är uppenbart. Jag
har trots detta svårt att tro att det inte kommer att väcka motstånd när t ex
utrymmet för ST-tjänster inom sjukhusspecialiteter begränsas till förmån för fler
dito i allmänmedicin för att nu ta ett enda exempel.
Sådana
insatser underlättas inte direkt av att vi medborgare trots allt tycks ha en
stark tilltro till vårt sjukhustunga sjukvårdssystem. Satsa gärna på
primärvården – men rör inte vårt sjukhus; så kan man nog sammanfatta den allmänna
opinionen. Den som tror något annat kan med fördel ta del av de senaste
dagarnas reaktioner i Sollefteå där förslaget att avveckla förlossningsvården
nu åter aktualiserats.
Och
kommer sjukhusläkarna stillatigande att välkomna att resurser från den egna
kliniken omfördelas till primärvården? Den minnesgode erinrar sig hur det var
just ett mycket hätskt motstånd från sjukhusläkarna som bidrog till att
fullständigt pulverisera förslaget om en kraftfull utbyggnad av den öppna
vården i början av 1950-talet (Höjerska utredningen).
Ska
bli intressant att se om historien upprepar sig …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar