Vinster i välfärden - mystiken tätnar

I min förra blogg (9/9) kommenterade jag ekonomen Joachim Landströms utredning till Välfärdsutredningen, vars arbete leds av Ilmar Reepalu (S). Jag fann Landströms utredning svårtillgänglig för den som saknar djupare företagsekonomiska kunskaper.

Häromdagen vände sig Landström kraftigt på DN Debatt mot den tolkning som Reepalu gjort av hans slutsatser. Om jag förstått honom rätt – Landström alltså – så tycks han mena att sagde Reepalu fullständigt missförstått hela analysen och dragit slutsatser om ett lämpligt vinsttak som enligt Landström skulle medföra en ”förstatligad välfärdssektor”.

Jag måste tillstå att även detta Landströms alster ställer rätt stora krav på att läsaren är hemtam i begrepp som residualvinstmodellen, positiva residualvinster, monopoly rents samt konservativ redovisning. I den förvirring som drabbar i vart fall mig är jag dock säker i ett avseende. Hur frågan om en eventuell vinstbegränsning landar handlar primärt om politik snarare än företagsekonomi.

Fortsättning följer och det är bara att hoppas att utredaren förmår uttrycka sig på ett något mer lättbegripligt sätt.