Delegationen, som leds av nationalekonomen Laurs
Hartman, är i grunden en reaktion mot New Public Management. Därför är det inte
särskilt förvånande att en central del av uppdraget är att ”analysera och
redovisa ersättningsmodellernas styrande effekter”. Förhoppningen är att
delegationen ska ”vidareutveckla en styrning som baseras mer på tillit och ökad
förmåga i såväl kommuner och landsting som hos medarbetarna att utveckla
verksamheten”.
Förslag vad gäller ersättningsmodeller ska
redovisas senast i mitten av juni i år och slutrapporten ett år senare; senast
den 18 juni 2018. Uppdraget är synnerligen omfattande och tidsplanen för
ersättningssystemen ställer jag mig något skeptisk till – i vart fall om det ska vara
möjligt med konkreta och evidensbaserade förslag som ska kunna omsättas i
praktisk tillämpning. Här kan man verkligen tala om en Gordisk knut men kanske delegationen lyckas där Alexander misslyckades.
I vart fall har delegationen i dagarna
offentliggjort tolv försöksverksamheter ”för att utveckla en mer tillitsbaserad
styrning i välfärdssektorn”. Tre av dessa omfattar hälso- och sjukvård men den
beskrivning som ges av projekten på delegationens hemsida är minst sagt
knapphändig. Nåväl, jag har begärt att få ta del av underlaget och ber att få
återkomma.
Från tillitsstyrning till ekonomistyrning och
revisionsrapporten ”Landstingsstyrelsens ekonomiska styrning och kontroll, del II" (Norrbottens läns landsting, februari 2017). Sammantaget konstateras att
sjukvårdsdivisionerna under perioden 2006 till och med 2016 uppviast en negativ
budgetavikelse på i snitt 215 milj kr – årligen. Förra året – 2016 – toppade
med ett minus på 410 milj kr. Bäst gick det 2009 och 2010 då underskottet
stannade på 23 respektive 94 milj kr, något som dock enligt rapporten kan bero
på en utökad budgetram på 152 milj kr.
En genomgång av beslutade sparåtgärder visar att
”effekterna av sparåtgärderna uppgår till 50 % sett över hela perioden”.
Revisorerna konstaterar att ” tidigre granskning
visar att det har saknats incitament
för budgetansvariga att anpassa verksamheten
till resurserna. Ett budgetöverskridande
har inte fått
några
negativa
konsekvenser utan har kunna
fortgå år efter
år . Den
pedagogiska effekten
av detta blir att de ekonomiska resurserna i praktiken
inte upplevs begränsade. Med verksamhetsanpassningar till
budgeterade resurser är
förhållandet det omvända
och reaktionerna kommer
från fler håll, både
från politiken,
medarbetarna, befolkningen och pressen. En "doktrin" för hur
målkonflikten mellan behov och
resurser är
därför nödvändig.”
Någonting säger mig att slutsatsen nog kan gälla
också för andra landsting/regioner. Må framtiden utvisa om tillitsstyrning är en
bättre metod än ekonomistyrning för att verksamheten ska bedrivas inom
tilldelade ekonomiska ramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar