Den
segslitna frågan om privata leverantörer har rätt till samma ersättning som
verksamhet i egen regi med stöd av LOV börjar närma sig ett svar. I mitten av
mars avgav således förvaltningsrätten i Härnösand sin dom i målet mellan fyra
privata hälsocentraler och landstinget Västernorrland. De fyra har vänt sig mot
att landstinget i efterhand regelmässigt täcker de underskott som landstingets egna
verksamheter ger upphov till utan motsvarande kompensation till de externa leverantörerna.
Rätten
konstaterar att ”de hälsocentraler som bedrivs i landstingets regi inte kan
anses vara leverantör till det egna landstinget i den mening som avses i 1 kap
2 § LOV. Denna bestämmelse omfattar endast de externa leverantörer [min kursivering] som ansökt om att få delta i ett valfrihetssystem.” Följdriktigt
dras därför slutsatsen att det inte föreligger någon skyldighet för landstinget
att kompensera de privata vårdgivarna för de landstingsdrivna hälsocentralernas
underskott.
Helt
oväntat var inte detta ställningstagande mot bakgrund av att Konkurrensverket
för några år sedan i ett beslut drog samma slutsats. Det vill säga att den egna
regin inte är att betrakta som leverantör i lagens mening. Man kan faktiskt
tala om två parallella vårdvalssystem.
Det
ena riktar sig mot privata leverantörer som alla behandlas lika – inklusive
principer för ersättning - och som har att följa det regelverk som fastställs
enligt LOV. Det andra systemet riktar sig mot den egna verksamheten som i och
för sig bygger på samma regelverk men där det också kan ställas krav utöver
detta som bara riktar sig mot hälsocentraler i egen regi.
I praktiken fungerar det också på det sättet eftersom landsting/regioner genomgående har mer långtgående krav på de egna enheterna. Det kan t ex handla om rätt till heltid, skyldighet att bedriva verksamhet i glesbygd med mera. Samtidigt har dessa, om domen står sig, rätt att ersättas för sådana merkostnader.
I praktiken fungerar det också på det sättet eftersom landsting/regioner genomgående har mer långtgående krav på de egna enheterna. Det kan t ex handla om rätt till heltid, skyldighet att bedriva verksamhet i glesbygd med mera. Samtidigt har dessa, om domen står sig, rätt att ersättas för sådana merkostnader.
En
inte alltför vild gissning är att de privata leverantörerna kommer att ansöka
om prövningstillstånd hos Kammarrätten.
Domen
innebär dock inget hinder för landsting/region att på frivillig grund
kompensera privata leverantörer, något som ett år tillbaks numera tillämpas av
Region Norrbotten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar