Varför skolkommission men inte vårdkommission?

Idag (20/4) har Skolkommissionen överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen. Det är kanske en viss överdrift att kalla det för en haverirapport men lite åt det hållet är det nog trots allt. Samtidigt ropar en del röster på en motsvarande kriskommission för sjukvården, något som dock verkar lysa med sin frånvaro.

Men att sjukvårdsministern skulle förorda tillkallandet av en särskild Vårdkommission finns helt enkelt inte på kartan. Vad är det då som skiljer vården från skolan man undra? Svaret är enkelt och stavas Pisa. I OECD:s återkommande Pisa-rapporter har Sverige som bekant halkat efter under en följd av år. Detta har påtagligt bidragit till att stärka bilden av ett utbildningssystem i svår kris.

Någon vårdens motsvarighet till Pisa finns inte men trots allt görs med viss regelbundenhet internationella jämförelser mellan olika länders sjukvårdssystem ur diverse aspekter. Hittills har dock den svenska vården i allmänhet rankats i topp om man tittar på medicinsk kvalitet, samtidigt som sjukvårdskostnaderna legat i mitten i ett europeiskt perspektiv. Den svaga punkten är istället tillgängligheten men trots detta kan man inte hävda att det finns stöd för att svensk sjukvård skulle ha genomgått samma nedåtgående spiral i förhållande till andra länder under en följd av år som den svenska skolan.

Till saken hör också att vården i andra jämförbara länder ingalunda är befriade från problem som växande vårdköer och svårigheter att rekrytera kompetent personal, samtidigt som många vårdanställda klagar på stress och brister i arbetsmiljön.