Förändrad sjukhusstruktur – nedlagt i Västernorrland, bordlagt i Norrbotten

Det råder bred sjukvårdspolitisk enighet om att resurser skulle behöva omfördelas från den specialiserade vården till primärvården. Samtidigt är det ingen tvekan om att alla försök till större ingrepp i sjukhusvården möter starkt motstånd. Här är ett par aktuella exempel från igår (onsdag 26/10).

Efter en minst sagt lång och stormig resa beslutade landstingsfullmäktige i Västernorrland med 39 röster mot 36 att avveckla förlossningen samt kvinnosjukvårdens operationsverksamhet och slutna vård vid sjukhuset i Sollefteå. In i det sista var det oklart om skulle vara möjligt att få majoritet för förslaget men så blev det alltså trots inbördes splittring inom flera av partierna. Att nedläggning av BB är något av det som väcker mycket ont blod vet vi från många andra håll i landet.

I Västernorrland är de geografiska motsättningarna (mellan Medelpad och Ångermanland) möjligen värre än på många andra håll. Nästa kontrovers att hantera är huruvida den just nu tillfälliga stängningen av den akuta kirurgin i Sollefteå ska förlängas eller till och med permanentas.

I Norrbotten handlade det om ett förslag till landstingsstyrelsen med inriktningen att sjukhusen i Kiruna och Kalix skulle utvecklas (avvecklas menade kritikerna) till närsjukhus med bibehållen akutmedicinsk verksamhet men utan fysisk tillgång till vare sig narkos- eller röntgenläkare. Kritiken var så massiv att ledande tjänstemän (bland annat tre läkare, varav två divisionschefer och en medicinsk sakkunnig) i en insändare försvarade förslaget med hänvisning till att de ”i kraft av sin profession bedömt förslaget som genomförbart”.  De vände sig bland mot påståendet att förslaget utgjorde ett hot mot patientsäkerheten. Vidare framhölls att det skulle göras risk- och konsekvensanalyser ”innan detaljerade beslut fattas i varje enskild fråga.”

Inlägget fick 21 läkare från östra Norrbotten (allmänmedicinare, intermedicinare, narkosläkare och röntgenläkare) att gå i taket. I en insändare efterlystes ”en översyn av förmågan till klokt beslutsfattande i landstingets egen ledning”. De 21 vände sig inte minst mot bedömningen att det skulle vara möjligt att bedriva hjärtintensivvård utan tillgång till narkosläkare. ”Utan narkosläkare är det en omöjlighet att bedriva ett fullvärdigt akut omhändertagande”.

Någon formell bordläggning blev det nu inte på gårdagens landstingsstyrelse men i praktiken valdes en kompromisslösning som innebar att inriktningsbeslutet blev betydligt öppnare i sin formulering och utan att vare sig Kalix eller Kiruna pekades ut. Något klart ställningstagande till narkosläkarnas och röntgenläkarnas vara eller inte vara vid dessa sjukhus blev det inte heller. Våren 2017 ska styrelsen få ta ställning till ett nytt och mer konkret beslutsunderlag som även innehåller en risk- och konsekvensanalys.