Doktor på distans

Veckotidningen Time beskriver i sitt senaste nummer (9 november 2015) hur distanskonsultationer blir ett allt vanligare inslag i den amerikanska sjukvården. Innevarande år beräknas antalet läkarkonsultationer via video i USA uppgå till 7,2 miljoner. Siffran väntas stiga till 124 miljoner år 2019! En viktig drivkraft är en växande brist på primärvårdsläkare som medför långa väntetider. Till detta kommer att de stora försäkringsbolagen i allt högre utsträckning börjat ersätta patientavgiften för vård på distans.

I artikeln ”Why (almost) everyone is embracing the digital docktor” berättas om nätbaserade Maven Clinic, som etablerade sig i april i år och som enbart vänder sig till kvinnor. Även stora och ansedda vårdgivare som exempelvis Cleveland Clinic erbjuder numera videkonsultationer.

Kritikerna – för sådana finns – oroar sig för att allvarligare sjukdomar döljer sig bakom vanligtvis banala tillstånd som hosta, ont i halsen och feber riskerar att förbli oupptäckta innan allvarliga symtom ger sig till känna. Dessutom finns en oro för att webbläkare i högre utsträckning kommer att förskriva bred-spektrum antibiotika i onödan, något som en amerikansk uppföljning från i våras bekräftade.

Hos oss kan man väl inte direkt säga att denna form av vård ännu fått sitt stora genombrott, även om tekniska förutsättningar och viss praktisk tillämpning finns, framför allt inom glesbygdsmedicinen. Möjligen kommer utvecklingen att stimuleras av privata initiativ som Lundabaserade Min Doktor eller KRY, som bemannas av läkare i Stockholm. Kostnaden för en videobedömningen ligger runt 300 kr och omfattas inte av högkostnadsskyddet.

Att även den offentligt finansierade hälso- och sjukvården kommer att ta till sig det här arbetssättet på bredare front är inte någon högoddsare.

För övrigt kan det vara värt att notera att den finländska sjukvårdsreformen (mer om denna i en kommande blogg), bland annat utgår från att vården i framtiden blir mer webb-baserad.