Mer om primärvård i kris

I min förra blogg berättade jag om problemen vid vårdcentralen Kåge Morö Backe i Skellefteå. Inlägget byggde på ett inslag i P1-programmet Studio Ett. Nu har även Läkartidningen hakat på och vet berätta att därvarande verksamhetschefen Annika Larsson beslutat avsäga sig sitt arbetsmiljöansvar. Hon har även ha meddelat sina överordnade att hon inte längre kan ta ansvar för patientsäkerheten vid vårdcentralen.

När det gäller arbetsmiljöfrågorna står det arbetsgivaren fritt att fördela dessa på det sätt man finner lämpligt, allt enligt arbetsmiljöverkets föreskrift för systematiskt arbetsmiljöarbete (”SAM”; AFS 2001:1). Att Larsson nu ”returnerar uppdraget" (som det brukar heta) till överordnad chef medför därför inte någon omedelbar eller dramatisk konsekvens. Däremot står det landstinget fritt att bedöma om man godtar att en verksamhetschef inte är beredd att fullgöra dessa uppgifter.

I fråga om patientsäkerheten är däremot situationen en annan. Enligt hälso- och sjukvårdslagens 29 § ska det finnas ”någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef).” Av 29 a § följer att befattningshavaren ”ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses”. Även om det är möjligt att uppdra åt annan att ”fullgöra enskilda ledningsuppgifter" (30 §) kan verksamhetschefen inte undandra sig det samlade ansvaret för verksamheten. Därför är det inte heller möjligt att frånsäga sig ansvaret för patientsäkerheten. Alternativet är i så fall att lämna ifrån sig uppdraget – eller bli fråntagen det.

Nu framgår det av artikeln att Larsson är införstådd med detta; ”så vitt jag förstått kan jag inte göra en formell avsägelse men det handlar mer om en markering om att jag ser att det här är bekymmersamt även ur det perspektivet.”

Som bekant har primärvården uppenbara problem inte bara i Skellefteå och Västerbotten. Värmlandsnytt har således intervjuat distriktsläkaren Marina Tuutma, som är distriktsläkare vid Ruds vårdcentral i Karlstad men också ordförande i Värmlands läkarförening. Situationen beskrivs som klart ansträngd. ”Det är ett väldigt stort tryck från patienternas sida. De har rätt att få sjukvård och vi måste hela tiden prioritera för att ge den vård som behövs”

Enligt inslaget arbetar landstinget med att hitta lösningar för att lätta på trycket på primärvården, något som Tuuma inte tycks ha några större förväntningar på ska avsätta konkreta resultat. Däremot vill hon att det blir fler distriktsläkartjänster. ”Vi skulle behöva vara 60 fler som jobbar heltid. Just nu har vi omkring 80 heltidstjänster inom allmänmedicin.” Hon efterlyser ”en nationell primärvårdsreform och att man på nationell nivå kommer överens om vilket uppdrag allmänmedicin ska ha och vilka resurser som behövs.”

Med risk för att verka som en dysterkvist hittar jag i min kristallkula varken de efterfrågade 60 allmänmedicinarna till Värmland eller något som tyder på en större nationell primärvårdsreform under de närmaste åren.

Akutkirurgi avvecklas - utan protester

I fredags (29/1) offentliggjorde Landstinget i Värmland planerna på att helt avveckla den akuta kirurgin vid sjukhuset i Arvika från och med sommaren. Normalt brukar förslag av det här slaget leda till minst sagt upprörda protester från såväl vårdpersonal som ortsbefolkning. Ett aktuellt exempel på detta är den turbulens som de tänkta strukturförändringarna i Sollefteå utlöste i höstas. Såväl landstingsstyrelsens ordförande som landstingsdirektören fick avgå och först senare i år kommer slutgiltigt besked i frågan.

Kritikerna brukar åberopa vad jag brukar kalla för sjukhusvårdens dominoteori; ”först försvinner BB, sedan akutkirurgin, sedan narkosläkarna och sen har vi bara en vårdcentral kvar”. Just i Värmland stämmer det historiskt sett rätt bra om man ser till hur sjukhusen i såväl Säffle som Kristinehamn sakta men säkert avvecklades. Samtidigt finns det exempel på andra håll i landet där omstrukturerade sjukhus utan såväl BB som akutkirurgi klarar sig alldeles utmärkt.

I Värmland och Arvika tycks nyheten dock tas med visst lugn. Kommunalrådet Peter Söderström säger således till Värmlands Folkblad att ”det blir en försämring. Men det räddar sjukhuset på sikt”. Det hör till saken att de akuta kirurgiska operationerna under jourtid upphörde redan förra sommaren. Sedan dess är antalet akuta kirurgiska ingrepp begränsade till ett fåtal varje vecka.

I övrigt påverkas inte det akuta omhändertagandet som även i fortsättningen erbjuds på den dygnet runt öppna akutmottagningen. Den internmedicinska verksamheten berörs inte direkt samtidigt som det görs satsningar på dialys och palliativ vård. Dessutom kommer planerade kirurgiska och ortopediska ingrepp att göras i Arvika även i framtiden.

Avsaknaden av motstånd kan nog härledas till att det  varit svårt att rekrytera kirurger till Arvika samtidigt som IVO ställt sig kritisk till den medicinska kvaliteten. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt om det inte blir någon större opposition mot planerna som kommer att utvecklas mer i detalj senare under våren.