Kan produktions- och kapacitetsplanering bidra till en effektivare hälso- och sjukvård?

Min förra blogg handlade om effektiviteten inom sjukhusvården – eller snarare de svenska sjukhusens bristande dito jämfört med våra närmaste grannländer. Frågan blir då självfallet vad som behöver göras och hur det ska genomföras. Återigen hämtar jag inspiration från ”Effektiv vård” (SOU 2016:2) i form av följande citat.

”Förbättrad effektivitet inom hälso- och sjukvården [kan] endast åstadkommas genom åtgärder som påverkar makronivån, dvs förslag som påverkar förutsättningarna för mötet och interaktionen mellan patienten och vården”. I betänkandet betonas behovet av en mer utvecklad produktions- och kapacitetsplanering (PKP) inom  hälso- och sjukvården.

En naturligt följd av PKP är ”daglig styrning av verksamheterna. Med detta avses att verksamheten tar fram en rimlig produktionsplan per dag samt att man dagligen följer upp planen genom mätning, visualiserar resultaten och aktivt hanterar avvikelser”. En konsekvens är att schemat utgår från PKP, något som enligt betänkandet är alltför ovanligt.

”Det kan dock konstateras att den vanliga beskrivningen av schemaläggning inom hälso- och sjukvården idag är att den utgår från tillgänglig personal och baserat på individuella önskemål. Det innebär att schemaläggningen kommer först, sedan ser man hur behoven kan mötas utifrån schemat – tillgängliga resurser styr vilken vård som tillhandahålls”.

För den som vill lära sig mer om grunderna för hur produktionsstyrning kan fungera i praktiken inom vården kan jag rekommendera den nätta (72 sidor) boken ”Produktionsstyrning i sjukvård” (ISBN 978-91-637-9177-2) av Johan Brandt och Myrna Palmgren. Bokens stora styrka är dess utgångspunkt i fallbeskrivningarna från Arytmilaboratoriet i Lund. Teoriavsnitten är dessutom lättillgängliga och går att tillämpa på såväl akuta som planerade verksamheter.

Författarna konstaterar att begreppet produktionsstyrning ”är en term som kan förknippas mer med tillverkningsindustri än med sjukvård”. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt om många i vården ställer sig skeptiska till begreppet PKP. Brandt och Palmgren visar dock på ett i mitt tycke övertygande sätt att en bättre och effektivare planering av hälso- och sjukvården kan vara till fördel för såväl patienter som arbetsmiljö och ekonomi.