Det våras för den fasta vårdkontakten – kanske!

För cirka sju år sedan – den 1 juli 2010 för att vara exakt – trädde reglerna om fast vårdkontakt i kraft genom en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen.  Utgångspunkten är verksamhetschefens ansvar att vården tillgodoser patienternas behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. ”Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten” (HSL 29 a §).

Samtidigt avvecklades det tidigare kravet på att patienterna skulle erbjudas en PAL – patientansvarig läkare. Att PAL-funktionen gick i graven berodde helt enkelt på att den aldrig fungerat som avsett. Få patienter erbjöds en PAL och från läkarkårens sida var intresset minst sagt svalt för att ta på sig denna uppgift.

Sanningen att säga har det inte gått så mycket bättre med den fasta vårdkontakten, trots att uppgiften fritt kan fördelas mellan olika yrkeskategorier. Min bedömning – baserad på vad jag vill kalla ganska gedigen erfarenhet – är att riksdagens intentioner med förändringen haft ett klent genomslag i praktiken.

Men kanske börjar det nu våras för funktionen. En central punkt i förslaget till effektivare utskrivning från den slutna vården (prop. 2016/17:106) är att fortsatta insatser – oavsett om det gäller socialtjänst eller hälso- och sjukvård – ska samordnas med stöd av en fast vårdkontakt inom den öppna vården. I praktiken handlar det om ett ansvar som i stor utsträckning faller på primärvården. Det åligger den fasta vårdkontakten att kalla till samordnad individuell vårdplanering (SIP) enligt vissa tidsramar.

Här finns ett tydligt ekonomiskt incitament – om kraven på denna hantering inte uppfylls inträder inget kommunalt betalningsansvar för patienter som blir kvar på sjukhus trots att de är utskrivningsklara.

Ytterligare ett tecken i tiden är att den fasta vårdkontakten uppmärksammats i regeringens utspel den 1 maj (”Patientmiljard för snabb vård”). Pengarna ska bland annat kunna användas för – just det – ”etablering av en fast vårdkontakt”. Dessutom kommer tre landsting att under året få statsbidrag för att genomföra pilotverksamhet med patientkontrakt.

För säkerhets skull bör kanske tilläggas att ovannämnda proposition behandlas av riskdagen först i mitten av juni. Att den kommer att bifallas är dock ingen högoddsare. De fyra allianspartierna ställer sig i en gemensam motion bakom propositionen, även om de efterlyser mer långtgående förslag vad gäller vården av de mest sjuka äldre liksom multisjuka kroniker.

Om vårdplatsdebatt i UK, effektivare utskrivning från sjukhus, förändringsarbete och läkarmedverkan samt bloggtips om akutläkare

Årets sista blogg får ett något blandat innehåll. I avvaktan på nya infallsvinklar under 2017 vill jag passa på att tillönska mina läsare

Ett Gott Nytt År

Vårdplatsdebatt i Storbritannien

I Storbritannien är vårdplatsdiskussionen minst lika aktuell och högljudd som i Sverige. I oktober kunde The Telegraph berätta att det finns långtgående planer inom NHS på att ytterligare minska antalet vårdplatser och lägger ner ett betydande antal akutmottagningar. Bakgrunden till de drastiska åtgärderna är såväl ett rekordstort budgetunderskottet som personalbrist (och ett växande beroende av bemanningsföretag).

Till saken hör att under det senaste decenniet har mer än var fjärde vårdplats försvunnit. Storbritannien har enligt OECD-statistiken (år 2014) 2,7 vårdplatser per 1 000 invånare vilket är marginellt mer än Sverige (2,5). Och precis som i vårt land är det många, inte minst bland vårdpersonal och patientorganisationer, som är oroade inför utvecklingen.

Till de som går mot strömmen hör dock professorn och chefssjuksköterskan inom NHS England Jane Cumming.  I en intervju i samma tidning nyligen (27/12) hävdade hon att det skulle vara bättre och effektivare att satsa pengarna på att vårda fler i eget hemmet istället för i dyra sjukhussängar.

Effektivare utskrivning från sjukhus

Regeringen har i dagarna (20/12), ett drygt halvår senare än tidigare aviserat, i en lagrådsremiss föreslagit att en lag om utskrivning från sjukhus ska ersätta den nuvarande betalningsansvarslagen. Förslaget följer vad jag kan se i stora delar förslagen i Göran Stiernstedt utredning ”Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård” (SOU 2015:20).

Kommentarerna har framför allt skjutit in sig på att det kommer att ställas betydligt tuffare krav på snabba insatser från kommunernas sida. Om inte kommunerna och landstinget/regionen kommer överens om något annat kommer betalningsansvar att inträffa redan efter 3 dagar mot dagens 5 vardagar. Ännu större blir förändringen för psykiatrisk vård (inklusive rättspsykiatrisk vård) där den tidsgränsen för närvarande är 30 vardagar.

Till saken hör dock att förslaget också ställer mycket tydliga krav på insatser från primärvårdens sida som måse vara uppfyllda om betalningsansvaret ska träda i kraft. Jag återkommer med en närmare analys när propositionen kommer, även om jag har svårt att tro att lagrådsremissen ger upphov till några större ändringar av förslaget.

Förändringsarbete och läkarmedverkan

”Om ett förändringsarbete inom sjukvården ska lyckas måste ledningen få med sig läkarna”. För slutsatsen står forskaren Thomas Andersson vid Högskolan i Skövde enligt en artikel i Läkartidningen. Slutsatsen bygger på studier av utvecklingsprojekt i sjukvården som beskrivs som lyckade.

Även om underlaget är tämligen magert - tre fallstudier – stämmer slutsatserna väl med min egen praktiska erfarenhet som chef  (och icke läkare) inom hälso- och sjukvården i mer än 20 år varav drygt 10 som sjukhusdirektör. Dock med ett viktigt tillägg – läkarkåren är ingalunda en enhetlig grupp med samma åsikter vare sig det gäller till exempel organisation eller prioritering och resursfördelning mellan olika verksamheter och insatser. Inte sällan uppstår det starka motsättningar mellan läkare som är förespråkare respektive motståndare till olika former av förändringar.

Mer om akutläkare

I min förra blogg tog jag upp frågan om akutläkare, mot bakgrund av Uppsala läns landsting nygamla satsning på den nya specialiteten. Vill passa på att tipsa om ett blogginlägg av anestesiologen Nicholas Aujaly i detta ämne.