Riksrevisionen om sjukskrivning som riskfaktor för ohälsa

Det har länge varit känt – eller i vart fall hävdats - att det har sina risker med att vara sjukskriven. Erfarenheten visar tydligt att sannolikheten för att permanent hamna utanför arbetslivet har ett starkt samband med sjukskrivningens längd. Samtidigt är det vetenskapliga kunskapsläget inom området tämligen klent.

Därför är det särskilt intressant att ta del av riksrevisionens granskningsrapport ”Är sjukskrivning bra för hälsan?”. Även om myndigheten av kända skäl har ett något skamfilat anseende just nu ger studien ett gediget intryck, samtidigt som den tillför värdefull ny kunskap.

Nedanstående slutsatser bygger på en granskning av drygt 5 000 långtidssjukskrivna varav vissa beviljades fortsatt sjukpenning medan andra fick avslag. De två grupperna var i övrigt helt jämförbara vilket gjorde det möjligt att jämföra konsekvenserna av fortsatt respektive avbruten sjukskrivning.

·      Ett nekande av fortsatt sjukskrivning minskade sannolikheten att inom tre år ha lämnat arbetsmarknaden med stöd av sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare under begreppet förtidspension) med 40 procent

·      Arbetsinkomsten ett år efter avslaget var högre än för de som erhöll fortsatt sjukskrivning

·      Inget tyder på att nekad sjukskrivning skulle påverka individens hälsa negativt. Inga skillnader kunde noteras för de två grupperna med avseende på vård- och läkemedelskonsumtion, mortalitet eller olika hälsomått

Riksrevisionens bedömning är att ”en strikt bedömning av rätten till sjukpenning ger upphov till positiva effekter på såväl individ- som samhällsnivå” Särskilt intressant i mitt tycke är slutsatsen att detta skulle kunna leda ”till ett mer jämställt uttag från sjukförsäkringen. Det beror på att kvinnor är sjukskrivna mer än män och på att de vid ett nekande av sjukpenning minskar sin framtida sjukfrånvaro mer än män”.

"Tänk om eller lägg ner"

Riksrevisionen har gjort en granskning av den rehabiliteringsgaranti som sedan 2008 tecknas årligen mellan regeringen och SKL. Att gransknigen inte direkt utfallit positivt framgår av rapportens titel ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner”!

Målgruppen för de stimulansmedel som staten står för är personer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa. Tanken är att erbjuda dessa specifika behandlingsmetoder som främjar återgång i arbete och förebygger sjukskrivning. Ingen av de utvärderingar som har gjorts har dock påvisat att återgången till arbetslivet med säkerhet ökat. Bakom misslyckandet döljer sig enligt Riksrevisionen fler olika faktorer.

·      Överenskommelserna har inte utformats med stöd av den kunskap som finns om rehabiliteringsgarantin och dess effekter

·      I många fall får inte patienten någon kvalificerad bedömning av legitimerad personal (psykolog eller psykoterapeut)

·      Väntetiderna för att komma igång med behandling är ofta alltför lång

·      Det finns inget krav på att följa upp patienterna och resultatet. ”Det innebär att behandlarna själva inte vet om de patienter som får behandling inom ramen för rehabiliteringsgarantin för effektivare hjälp” än patienter som erbjuds andra metoder eller färre behandling än som specificeras i garantin

·      Landstingen har hanterat stimulansbidragen olika och inte alltid använd pengarna till den aktuella målgruppen. I vissa fall har medlen stannat centralt inom landstingen

Revisionen rekommenderar bland annat att ”regeringen bör överväga om rehabiliteringsgarantin ska ges en annan utformning eller avvecklas”.

Hur det blir med den saken återstår att se. Det är inte ovanligt att utvärderingar av det här slaget talar för döva öron, eftersom det nästan undantagslöst finns intressen som vill slå vakt om tillgång till pengar som hanteras vid sidan om de vanliga finansiella kanalerna. Argumentet brukar då vara att pengarna visst gör nytta och att utvärderarna fått det mesta om bakfoten.

Lästips för regniga semesterdagar

Med dessa rader tar bloggandet en semesterpaus för att återkomma i mitten av augusti. Med tanke på att sommarens vädersituation förefaller något ostadig kommer hör några lästips för regntunga dagar.

IVO-rapporten ”Hur står det till med våra akutmottagningar?” bygger på tillsyn av patientsäkerheten vid akutmottagningar i Uppsala/Örebro-regionen. Resultatet är med myndighetens egen formulering ”både oroväckande och till viss del alarmerande”.

Mer läsvärt på samma tema erbjuder Riksrevisionens rapport ”Patientsäkerhet – har staten gett tillräckliga förutsättningar för en hög patientsäkerhet?”. Myndighetens svar på den fråga man själv ställer är Nej – men även landsting och regioner får sig en släng av kritiksleven.

Anhängare av långa och detaljerade checklistor kan med fördel grotta ner sig i SIS-standarden ”Kvalitet i omsorg, service, omvårdnad och rehabilitering för äldre med omfattande behov i ordinärt och särskilt boende”.  Favoritordet i standarden är säkerställa som förekommer nästan 300 gångar. SIS har upphovsrätten till materialet men standarden kan laddas ner gratis för den som registrerar sig på organisationens hemsida.

Men ärligt talat – vore det inte mer avkopplande med något skönlitterärt, fjärran från myndighetsrapporter och standarder! För egen del kan jag varmt rekommendera Theodor Kallifatides senaste alster;  ”Med sina läppars svalka”, utgiven av Bonniers. En suverän och mustig berättelse som dessutom ger ett stycke inblick grekisk nutidshistoria och grekiskt sinnelag – nog så aktuella i dessa dagar. Handlingen utspelar sig i såväl Grekland som Australien och Sverige. Läs den om Du inte redan gjort det!

Trevlig sommar och på återseende i augusti!