Kompetensförsörjningens Plan B – nytänkande men också ifrågasättande

Insikten om att mantrat ”attraktiv arbetsgivare” inte räcker till för att sluta gapet mellan efterfrågan på respektive utbudet av vårdpersonal börjar så smått sprida sig. Allt fler inser att det krävs ett mer radikalt nytänkande för att hantera problemet – det jag brukar kalla Plan B.

Ett tydligt exempel är den överenskommelse som träffades mellan SKL och Kommunal i början av mars. Parterna har således enats om att det behövs såväl undersköterskor som vårdbiträden inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Därmed har Kommunal övergett sitt tidigare motstånd mot biträdesrollen, något som man sett som ett sätt för arbetsgivaren att undergräva undersköterskornas arbetsinnehåll, sänka utbildningskraven och hålla nere lönerna.

Samtidigt kan organisationen glädja sig över att SKL gått med på att en tydlig modell för yrkesutveckling för vårdbiträde, undersköterska och undersköterska med specialistutbildning tas fram. Vidare är man överens om att stödja förslaget (se min blogg 7/4) att tillsätta en utredning för att utreda förutsättningarna att göra undersköterska till en skyddad yrkestitel – det vill säga legitimation.

Min egen tolkning är att uppgörelsen också innebär att satsningen på så kallade vårdnära tjänster får en mer fast grund att stå på.

Mindre nöjda med utvecklingen är Vårdförbundets vars vice ordförande Johan Larson vid en hearing inför riksdagens socialutskott hävdade att de landsting som prövar att ersätta sjuksköterskor med annan personal spelar ”rysk roulette med patienternas liv”. Klart är - trots vårdförbundets motstånd - att allt fler vårdgivare prövar sig fram på den här vägen. Det gagnar knappast vårdförbundets sak att ta till argument – ”rysk roulette – som på arbetsgivarsidan uppfattas som minst sagt överdrivna.

Färre sjuksköterskor i region Skåne

Vårdfokus berättar att region Skåne ”byter kompetensmix till färre sjuksköterskor”. Enligt den nya policyn är målet att bemanningen ska utgå från relationstalet 40 procent sjuksköterskor och 60 procent övrig personal (undersköterskor, servicevärdar och receptionister). Däremot ligger läkarna utanför kalkylen. För  närvarande utgör sjuksköterskorna cirka 55 procent jämfört med övriga gruppers 45 procent.

Även om motivet framför allt sägs vara att ”varje medarbetare ska kunna arbeta på toppen av sin kompetens” är det nog ingen tvekan om att en central drivkraft är svårigheterna att rekrytera sjuksköterskor.

En annan effekt är förväntade kostnadsminskningar. Eftersom antalet sjuksköterskor minskar och ersätts av andra grupper med lägre löner räknar man med en teoretisk besparing inom den slutna vården på 55 miljoner kronor. Dock betonas att siffrorna är högst osäkra. Personalnämndens ordförande Amela Hodzic (S) framhåller att förändringen inte görs för att spara pengar ”utan för att öka kvaliteten och underlätta för vårdpersonalen”. Dessutom hoppas man att den ändrade kompetensmixen ska göra regionen mindre beroende av personal från bemanningsföretag.

Jag har tidigare gett exempel på hur arbetsgivare tvingas ta till Plan B när man inser att det inte kommer att vara möjligt att rekrytera medarbetare med önskvärd kompetens i tillräcklig omfattning. Det tragiska är att den här utvecklingen varit möjlig att förutse sedan länge för var och en som studerat de demografiska grundvärdena. Tyvärr är det snarare regel än undantag att arbetsgivarna inom vården stuckit huvudet i sanden och trott att det skulle lösa sig tack vare mantrat ”attraktiv arbetsgivare”. Fler omvändelser under galgen är att vänta, var så säker!

Plan B - när personalen tar slut

När jag för mer än tre decennier sedan föreläste i sjukvårsplanering i en högskolekurs i hälso- och sjukvårdsadministration brukade jag ställa följande fråga. Vad tror Ni tar slut först – patienterna, pengarna eller personalen? Eleverna svarade undantagslöst pengarna vilket jag också trodde var det mest sannolika. Så fel vi alla hade!

Nu mer än trettio år senare börjar vi inse att svaret är sistnämnda – det vill säga personalen. Ett högaktuellt exempel på detta kom vid en minst sagt stökig presskonferens i Sollefteå i fredags. Då meddelades att sommarstängningen av akutkirurgin vid ortens sjukhus skulle förlängas till i slutet av november. Anledningen är svårigheter att bemanna avdelningen med sjuksköterskor. Framtiden för akutkirurgin i Sollefteå är sedan en längre tid en högst kontroversiell fråga i Västernorrland som splittrar såväl de politiska partierna som länet.

Samma problematik medför att 50 av 150 semesterstängda vårdplatser inte kan öppna igen efter sommaren i Kalmar län.

Räkna med att allt fler huvudmän tvingas ta till plan B framöver – det vill säga att anpassa verksamheten till (den bristande) tillgången på personal istället för att enbart upprepa mantrat ”vi ska klara kompetensförsörjningen genom att bli en attraktiv arbetsgivare”.

Brist på personal och beroendet av bemanningsföretag - "same old story"

Lagom inför semestrarna droppar nyheterna om problemen med personalförsörjningen tätt – och då handlar det inte bara om stundande sommarsjukvården. Här några axplock ur den minst sagt rikhaltiga skörden.

I förra veckan presenterade Arbetsförmedlingen rapporten ”Arbetsmarknadsutsikterna våren 2016” med bedömningen att bristen på arbetskraft fortsätter att öka. ”Bland de offentliga arbetsgivarna finns redan idag verksamheter som har svårt att expandera till följd av bristen på arbetskraft […] Bristen på utbildad arbetskraft är störst inom landstingen där den legat på en konstant hög nivå under flera års tid.”

SVT refererar prognoser från SCB som förutspår ett växande brist på specialistsjuksköterskor. ”Bristen på specialistsjuksköterskor skapar stora problem för den svenska vården, med stängda vårdplatser, överbeläggningar och larm om äventyrad patientsäkerhet som följd.” Dessutom påpekar SCB att nästan hälften av dagens sköterskor kommer att pensioneras inom en tioårsperiod.

Samtidigt meddelar SKL att man nu intensifierar arbetet med att ”utreda, analysera och föreslå åtgärder inom en rad områden för att minska beroendet av inhyrd personal.” Den totala kostnaden för bemanningspersonal inom landsting och regioner uppgår nu till cirka 4 miljarder och har ökat med 1,3 miljard från 2012 till 2015.

För egen del hade jag förmånen att lyssna på när tunga företrädare för SKL i september 2013 – i anslutning till den nationella primärvårdskonferensen – presenterade ett utspel där man utlovade snabba och effektiva insatser för att komma till rätta med just denna företeelse. Av dessa stolta ambitioner finns inga spår kvar vad jag kanse, så det är väl bara att önska organisationen lycka till inför denna nygamla satsning. Skam den som ger sig!

Kanske är det en viss om än klen tröst att det står lika illa till på andra håll i dessa avseenden. Således återfinns åtgärder för att komma till rätta med det växande beroendet av bemanningsföretag högt på agendan i Storbrittannien. The Guariden rapporterar att bristen på narkosläkare inom NHS blir allt större. Tre av fyra sjukhus är idag beroende av inhyrda läkare för att klara den anestesiologiska verksamheten och just nu finns det inget som tyder på någon markant förbättring – snarare tvärtom.

Huruvida sjukvården i England skulle drabbas om det blir Brexit är annars den hetaste sjukvårdfrågan just nu. Fast det är, som det brukar heta, en helt annan fråga som jag nog gör bäst i att lämna därhän.

Lund - universitetssjukhus med begränsad akutmottagning under sommaren 2015

”Vårdcentraler och akutmottagningar på närsjukhusen kommer att ha en god tillgänglighet för att ta hand om akuta patienter under sommaren” skriver Region Skåne i ett pressmeddelande (3/6). Betryggande besked med andra ord men lite längre ner i texten framgår att det inte är ”business as usual”.

I Lund kommer akutmottagningen att förstärkas med primärvårdskompetens i form av läkare och sjuksköterskor. ”Trots detta kommer kapaciteten att vara lägre än tidigare somrar (mellan 22 juni och 16 augusti klockan 2100-0800), vilket innebär att vissa ambulanser kommer att dirigeras om till akutmottagningen i Malmö”. Pressmeddelandet meddelar vidare att ”patienter som själva tar sig till akuten kommer att tas om hand”.  Hur omfattande detta omhändertagande är och om vissa patienter kan komma att skickas vidare till någon annan akutmottagning framgår inte.

Över huvud taget ger vare sig pressmeddelandet eller regionens hemsida någon klar bild av hur verksamheten är tänkt att fungera. Det verkar dock Vårdförbundets tidning Vårdfokus ha kläm på. Bland annat hävdar tidningen att ”inte ens prio 1-larmen, det vill säga patienter med livshotande tillstånd, får köras till akuten i Lund nattetid”. Vårdförbundet i Skåne hade för sin del helst sett att akutmottagningen i Lund skulle hållas stängd under sommaren på grund av bristen på sjuksköterskor. Ywonne Björkman, samordnare för Vårdförbundets huvudskyddsombud i Skåne kallar regionens beslut för en ”tragisk nödlösning”.

I Dagens Medicin anser signaturen AT- läkare ”att inte ha kapacitet på akutmottagningen på ett universitetssjukhus är inget annat än pinsamt...”

Självfallet kommer erfarenheterna från Lund att följas med stort intresse av många. Kanske kan det vara på sin plats med ett studiebesök av planeringsansvariga för Nya Karolinska i Solna. När NKS slår upp portarna ska ju ”vanliga” akutpatienter hänvisas till andra sjukhus. Huruvida Lundalösningen kommer att ses en ”pinsam” och ”tragisk nödlösning” eller en modell för framtiden återstår att se. Klart är dock att problem med kompetensförsörjningen kommer att kräva helt nya lösningar framöver – inte bara i Lund.