Akutvård i kris, NHS på randen till kollaps

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar belyst vad som går under benämningen ”Akutvårdens kris” i Stockholm. Tidningen hänvisar till stängda vårdplatser på grund av personalbrist och en sjukhusledning som sitter i ”ständiga krismöten”.  Såväl fackliga organisationer som oppositionen i landstinget kräver omedelbara åtgärder. Samtidigt hävdar en anonym anmälan till IVO att cancervården vid Radiumhemmet befinner sig i ”fritt fall”. 

Larmrapporter om brister inom vården på grund av brist på framför allt läkare och sjuksköterskor är förvisso inget unikt för huvudstaden. Något av en motbild tecknas i SKL-rapporten ”Svensk sjukvård i internationell jämförelse”.  Således intar Sverige "första platsen både i det kvalitetsindex som sammanfattar olika kvalitetsindikatorer och i det effektivitetsindex som sätter kvaliteten i relation till resursförbrukningen” (se min blogg 18/6). Att en och samma verklighet kan beskrivas så olika är onekligen tankeväckande. Eller är det möjligen så att det är ännu värre ställt i andra länder?

Riktigt illa tycks det i alla fall vara i Storbritannien - i vart fall om man ska tro den förre liberaldemokratiska sjukvårdsministern Norman Lamb. I en intervju med the Observer hävdar han att ”NHS will crash within two years with catastrophic consequences unless the government orders an immediate multibillion pound injection”. Mot detta kan ställas erfarenheten att stora ekonomiska påslag på ett bräde riskerar att medföra ökade kostnader utan motsvarande ökning av kvalitet och service. Åtminstone var det den slutsats som den brittiska riksrevisionen drog när man granskade en tidigare kraftfull ekonomisk vitamininjektion till NHS.

I Sverige överraskade för övrigt regeringen i dagens budgetproposition med en extra dusör till vården. När den föreslagna miljarden fördelas på landsting och regioner rör det sig dock om en, i och för sig välkommen, men inte på något sätt avgörande tillskott till ekonomiskt pressade huvudmän.