Försöken att etablera akutläkare i svensk sjukvård efter förebild från bl. a USA har inte direkt gått på räls. Flera akutläkarsatsningar under årens lopp har havererat eller dött sotdöden. En av flera bidragande orsaker har varit att det rört sig om en tilläggsspecialitet, inte en basspecialitet. Satsningen har dock drivits vidare av engagerade eldsjälar som nu fått lön från mödan. Från och med 1 maj i år har Socialstyrelsen beslutat att akutsjukvård ska vara en egen basspecialitet.
Läkartidningen har genomfört en enkät som visar att det f.n. finns drygt 250 läkare som utbildar sig till specialister i akutsjukvård. Av artikeln framgår även att även mindre sjukhus nu intresserar sig för akutläkarkonceptet.
Att välutbildade akutläkare höjer standarden på akutmottagningarna rådet det knappast någon tvekan om. Jämfört med läkare under utbildning liksom andra "gästspelande" specialister på akuten bör inslaget av undvikbara inläggningar i sluten vård liksom onödiga och kostsamma utredningar och provtagningar "för säkerhets skull" definitivt kunna minska. Till detta kan även läggas värdet av den stabilitet i organisation och rutiner som med all säkerhet blir följden när läkare med specialintresse för akutsjukvård tar över ansvaret.
Höjd kvalitet således med andra ord. Däremot är det osäkert om satsningen går att räkna hem i rent monetära termer. Rekryteringen av akutläkare torde knappas minska behovet av andra specialister i jour eller beredskap, även om dessa kan avlastas en del av det akut flödet. En väl beprövad och erfarenhetsmässigt baserad tumregel är att nya medicinska metoder och kompetenser medför bättre kvalitet - till en högre kostnad. I avsaknad av evidens för motsatsen tror jag att det gäller också för den (förvisso välmotiverade) satsningen på akutläkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar