Mest sjuka äldre - tveksam nytta av statliga stimulansmedel

Under en treårsperiod - hösten 2010 till januari 2014 - bedrevs nitton utvecklingsprojekt med mest sjuka äldre som målgrupp med stöd av statliga medel. Under dessa tre år satsade staten årligen 70 miljoner kronor, det vill säga totalt 210 miljoner kronor.

På Socialstyrelsens uppdrag har Aging Research center (ARC) tillsammans med Stockholms läns Äldrecentrum utvärderat erfarenheterna. Rapporten Utvärdering av sammanhållen vård för de mesta sjuka äldre visar att det inte varit helt enkelt att identifiera målgruppen. "Det är en heterogen grupp, där de med omfattande hälso- och sjukvård endast i mindre utsträckning överlappar med de som har en omfattande äldreomsorg".

Forskarna konstaterar i och för sig att "det finns så mycket engagerad personal som visar att det med förhållandevis enkla medel går att göra skillnad". Samtidigt ges uttryck för pessimism; "det är så lite intresse att lära och utveckla det som prövas - knappt hälften av försöksverksamheterna lever vidare helt eller delvis". Några av slutsatserna i övrigt.

• Det var vanligt att projekten drabbades av störningar som byte av personal, omorganisationer och omprioriteringar av aktiviteter
• Huvudmännens engagemang för försöken var mycket ojämnt. 
• En förutsättning för att omfattande projekt med såväl landsting som kommuner engagerade skall lyckas är att förändringar och nya rutiner är förankrade såväl hos politiker och chefer på olika nivåer som berörd personal. "Så har knappast varit fallet någonstans"
•  En gemensam erfarenhet är att den första linjens sjukvård vanligen inte har en struktur anpassad för de mest sjuka äldre. Primärvården hade ofta en underordnad roll och dess ersättningssystem sällan utformade med tanke på denna patientgrupps specifika behov

Forskarna förhoppning är att rapporten trots all ska bidra till att sprida kunskap och väcka nya idéer. Hur det nu än blir med den saken så är utvärderingen mycket läsvärd, inte minst eftersom den så tydligt visar hur svårt det är att utveckla vården på ett långsiktigt hållbart sätt med hjälp av avgränsade projektmedel. Dessutom ges en mycket bra, kortfattad beskrivning av hur vården av de äldre utvecklats under de senaste decennierna.